Initierat/Eigil Söderin.

2020-02-11 14:00
Laurence D. Fink, vd Blackrock. Bild: Dagens ETC / Laurent Gillieron/AP/TT
Laurence D. Fink, vd Blackrock.
Puffetikett
Dagens ETC

Fåfänga finansmän kan rädda klimatet

Grönmålning, ”woke-washing” – eller viktiga steg i rätt riktning?

Den senaste tidens framgångar för klimatrörelsen är början på ett större skifte.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Vem bär det personliga ansvaret för att Australien ­brinner? Svaret på frågan är inte given. Klimatrörelsen har länge letat efter en tydligt definierad fiende och under 2019 hittade de till slut sin ärkeskurk: Larry Fink. Som vd för amerikanska Blackrock, världens största kapitalförvaltare och klimatförstörare, är han den perfekta boven i dramat. Aktivistgrupper har under det gånga året ockuperat trottoaren utanför bolagets huvudkontor i New York.

Jag skrev om Blackrock i höstas och poängterade att trots Finks allt grönare retorik de senaste åren har bolaget konsekvent agerat tvärt emot sina löften om omställning. Kanske var jag för tvärsäker med att avfärda Finks ord som oärlig grönmålning. För ett par veckor meddelade Fink plötsligt att Blackrock tänker sälja delar av investeringarna i kolkraft. Om han håller sitt löfte blir det den hittills största avinvesteringen någonsin. Den största spelaren i finansvärlden har tvingats till reträtt. Det är inte en liten sak.

När aktivister är envisa, högljudda och rejält pålästa kan även en liten grupp få en enorm påverkan på politiken. Det är fortfarande möjligt att bromsa klimatkrisen, vilken väg politiken tar är inte determinerad i en särskild riktning. Det finns tid och lyckligtvis hörs ett retoriskt skifte i hur företagsledare och maktspelare talar om klimatfrågan.

Nyliberalismen naggas i kanten

Flera deltagare på World economic forum, som ägde rum i Davos nyligen, vittnade om ett nytt debattklimat bland världens makthavare. För andra året i rad höll Greta Thunberg ett brandtal på mötet och hennes närvaro gjorde stort intryck på forumets grundare Claus Schwab.

I år uppmanade han näringslivstopparna och de politiska högdjuren som flög till mötet i sina privatplan att skriva under ett affärsetiskt manifest. Undertecknarna förbinder sig att ta hänsyn till ekonomisk ojämlikhet och klimatet i sina företagsverksamheter. Och många av högdjuren på mötet, vd:ar på stora multinationella bolag, skrev faktiskt under.

Formuleringarna i manifestet är förvisso svepande och utan konkreta löften om handling. Det finns ett element av så kallad ”woke-washing”, när företag på ett ytligt plan försöker framställa sig som socialt progressiva. Men Davos-klassen känner sig pressade att åtminstone nagga det kolintensiva och ­nyliberala paradigmet lite i kanten.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Ett tredje exempel är att investmentbanken Goldman Sachs stryper finansieringen till ny oljeborrning i Arktis, ett beslut som föregåtts av långsiktig påverkan från klimat­aktivister. Det började i maj 2018 då över 100 klimat- och ursprungsbefolkningsgrupper gjorde gemensam sak med ett stort antal investerare. Den ovanliga koalitionen skickade ett gemensamt brev till oljebolag och bankerna som finansierar dem med den vädjan att inte borra i det känsliga viltreservatet Arctic National Wildlife Refuge i Alaska. Nu fortsätter aktivisterna kampen med att övertyga de andra bankerna att följa i Goldman Sachs fotspår.

Förändrat debattklimat

De tre ovan nämnda framgångarna markerar en förändring i debattklimatet. Frågan är om det kommer leda till sjunkande utsläpp. Medvetenheten och insikten om klimatkrisens omfattning och seriositet sprider sig. Blackrock-vd:n Larry Fink var på plats i Davos och till Bloombergs journalist sa han att ”klimat­förändringar börjar bli en risk för investerare”. Han säger själv att det är rationella kalkyler som ligger bakom beslutet att lämna kolet. Det är säkert sant. Men frågan är om det också finns ett element av fåfänga med i beslutet.

Finansvärlden består, till väsentlig del, inte av människor ”med skumma avsikter”. Den slutsatsen drar journalisten Joris Luyendijk efter att ha intervjuat hundratals businesspersoner i London. Istället menar han att finansbolagen befolkas av ”konformister och anpasslingar som helt och hållet har upphört att fråga sig vad som är ont eller gott. De mår alldeles förträffligt inne i sin bubbla och umgås med likasinnade”, skriver han i boken ”Simma med hajar”.

Det är just därför Greta Thunberg, ursprungsbefolkningen i Alaska och alla andra klimataktivister vill tränga in i ­Davos-bubblan och skaka om kostymnissarna (de är i huvudsak män).

Affärsbesluten i finanssektorn baseras på siffror och kalkyler men även känslor har en stor påverkan. Det menar hedgefondförvaltaren Steve Eisman som förutsåg finanskrisen 2008 och förevigades i boken samt Hollywood-filmen ”The big short”. ”Jag ser eufori och panik varje dag på börsmarknaderna”, sa han in en intervju med EFN nyligen. Och där har faktiskt klimatrörelsen en chans att påverka. Även onåbara finans­furstar som Larry Fink är fåfänga och vill framstå som goda och ärbara. När en vågar ta det första steget kommer fler att följa efter. Få vill stå på fel sida av historien.

Början till pyspunka?

Det finns inte tid för tomma ord och grönmålning, nu är det handling som krävs. Och låt oss inte vara politiskt naiva. Att ta fram hållbarhetsplaner är billigt, att verkligen ställa om multinationella bolags hela affärsmodeller är dyrt och tidskrävande. Men det finns samtidigt en ekonomisk rationalitet för Blackrock och Goldman Sachs att skyndsamt lämna den fossila ekonomin. Under 2019 minskade världens kolkraft med tre procent. Åtta av tio kolkraftverk i Europa går med förlust. Orsakerna beskrivs som en perfekt storm av minskad energianvändning och en växande konkurrens från förnybara energikällor samt kärnkraft och fossilgas. Är det en början på en pyspunka för den globala kolbubblan?

Första steget svårast

Det finns onekligen en enorm kraft i kapitalismens vinstmaximering. När energiskiftet väl får fart kommer det att gå snabbt. Men det kommer inte att räcka. Klimatforskaren Johan Rockström har efter många års tålamod med näringslivets löften om omställning tappat tilltron till att så kallad grön tillväxt kommer rädda jorden. I Svenska Dagbladet skriver han: ”Vi applicerar önsketänkande för att tillåta en mjukare utfasning av vår fossila era. Det finns helt enkelt inget empiriskt stöd för grön tillväxt eller storskaliga ­negativa utsläpp”.

Slutsatsen måste bli att både kräva att bolagen avinvesterar och samtidigt driva på för omfattande politiska reformer.

I en intervju med The Guardian applåderar klimataktivisten och 350.org-grundaren Bill McKibben att Blackrock nu fasar ut fossila investeringar. Samtidigt kallar han det ”baby steps” och säger att ”vi måste bevaka och pressa dem hårt för att de ska hålla den takt vi anser är nödvändig. Men ofta är det första steget det svåraste”.