Samtalet.

2019-12-15 12:00
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

”Det klassiska tåget kommer att dominera”

Författaren Per J Andersson om tågets överlägsenhet.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Bokens titel är en uppmaning: Ta tåget! Reseskribenten och författaren Per J Andersson, som håller i pennan är en stor tågfantast och boken landar rakt i debatten om flygskam och klimatångest. Det är en blandning av reseberättelse, essä och debatt. Historiska nedslag i järnvägens framväxt blandas med personliga reflektioner och berättelser om alltifrån Freuds syn på järnvägens skakningar till de praktiska problemen med olika spårvidd i olika länder. Flera av kapitlen avslutas med konkreta restips – så gör du. Per J Andersson är en av grundarna till resemagasinet Vagabond och har mängder av tågresor bakom sig.

– När jag var ung vuxen var tåg det självklara sättet att ta sig ut i Europa, säger Per J Andersson till ETC.

– Det berodde på två saker. Dels att det var det billigaste sättet att ta sig ut i Europa. Det var mycket billigare än flyg på 80-talet. Det andra var att det var spännande och kul och gav frihet. Det var inte ett miljöval, det var inget man pratade om på den tiden.

Men på 90-talet blev flygresorna så pass billiga att det för många istället blev det självklara valet.

– Jag började som många andra flyga mer på 90-talet, av skälet att det blev så billigt att flyga, samtidigt som direkttågen till kontinenten försvann och det blev dyrt att åka tåg. Men tåg har alltid funnits kvar för min del. För mig är det delvis också nostalgi. Nostalgi till 80-talet när jag upptäckte Europa med tåg och även Indien.

Idén om att omforma sina tågerfarenheter till en bok började växa fram för några år sedan.

– Under tiden har miljödebatten och diskussionen om flygets klimatpåverkan bara tilltagit. På så sätt kom boken, när den väl blev kvar, väldigt rätt i tiden.

Skulle du kunna räkna ut hur många mil tåg du har åkt?

– Det hade varit intressant att veta. SJ skickar numera ut ett mail om man åker mycket tåg, som talar om hur många mil man rest den senaste tolvmånadersperioden åkt och därmed sparat x antal koldioxid, jämfört med bil och flyg. Då blir man ju glad. Jag har åkt tåg i praktiskt taget hela Europa, i Indien, USA, Marocko, Egypten, Sri Lanka, Mexiko. Många varv runt jorden blir det.

Hur står sig svensk järnväg i jämförelse med alla dessa andra länder?

– Alla européer är specialister på att klaga på sina egna länders tåg. Det har jag lärt mig det senaste året när jag har rest med tåg runt om i Europa. Alla klagar på det egna landets järnväg och tycker det är bättre i något annat land. Jag har träffat jättemånga tyskar som tycker att Deutsche Bahn är så fruktansvärt dåliga, men när vi  kommer dit så tycker vi att det funkar väldigt bra. Det är fina restaurangvagnar och så vidare. Senast mötte jag en tysk som rest i södra Sverige som sa att i Sverige går åtminstone tågen i tid, där har vi något att lära oss. Det ger lite perspektiv.

– Svensk järnväg står sig väldigt bra internationellt, men det finns saker man kan anmärka på och klaga på. Det finns några länder som är mycket bättre än Sverige och alla andra. Framför allt Schweiz, Japan och Sydkorea. Jag skulle gissa också Kina numer. Schweiz satsar enormt mycket mer pengar per medborgare på järnvägen. Det finns en direkt korrelation mellan hur mycket man satsar och hur bra det fungerar. Det är ett litet land, men med väldiga utmaningar med så mycket berg, man måste bygga svindyra tunnlar.

Boken är inte bara en inspirerande reseguide eller en essä över tågresande. Den är också ett angeläget debattinlägg i den svenska transportdebatten och vänder och vrider på vad som fungerar bra och vad som fungerar dåligt på svenska järnvägar.

– Svenska tåg är relativt punktliga, har ganska hög standard. Nackdelen är att de internationella linjerna har lagts ned, men det kanske kommer tillbaka nu. Regeringen har ju anslagit pengar för att upphandla en nattågslinje från Sverige till kontinenten.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

– Det finns massa problem med svenskt järnväg. Bara en sådan sak att SJ inte tillåter cyklar ombord. Det gör man i praktiskt taget alla andra länder i Europa. Att kunna ta med sig cykel är väldigt bra ur miljösynpunkt. Bara det att kunna ta med sig cykeln till Västkusten och bara fortsätta cykla till campingplatserna. Det har man löst i andra länder, men inte i Sverige. I SJ säger de att cyklar inte får plats i vagnarna. I Finland har de löst det med resgodsvagnar på vissa tåg, där man kan ställa in sin barnvagn eller cykel.

Boken berättar också om den roll tågen har spelat för den svenska turismen. Hur den nybyggda järnvägen norrut i slutet av 1800-talet skapade ett intresse för friluftsliv i fjällen. Hur man än idag kan ta tåget direkt upp till bergets fot i Åre, Storlien, Abisko. Men hur Sveriges största vintersportområde Sälen, inte har haft en tågförbindelse sedan början på 70-talet. Och nu har man satsat på en flygplats.

– Det är ett hårresande exempel. Det är konstigt att det inte blev en större fråga. Där har politikerna dubbla budskap. Dels så vill de att man ska ställa om till miljövänliga transporter och så ger man en kvarts miljard i stöd till en flygplats.

Om du skulle spana 20 år framåt i tiden, hur ser tågresandet ut då tror du?

– Min optimistiska framtidsspaning säger att då finns det återigen direkttåglinjer från Sverige till kontinenten, och så har Sverige byggt ut järnvägen. Man har byggt nya stambanor mellan Stockholm, Göteborg och Malmö, det som nu debatteras så hett, men där man har fastnat i att det är så höga kostnader. Det behövs nya stambanor som avlastar de gamla. Regionaltåg och godståg kan gå på de gamla och de längre sträckorna på de nya banorna. Då kommer allt fungera bättre.

– Jag tror att om 20 år åker vi mer tåg och flyget har börjat få ta sina egna kostnader. Idag är flygbränsle skattebefriat över hela världen. Det är en internationell överenskommelse, Chicagokonventionen, som skrevs i slutet på andra världskriget för att ge luftfarten en knuff. Och sedan dess har ingen vågat införa bränsleskatter, för det blir svårt om bara ett land gör det. Det måste upp på internationell nivå, men det finns ingen politisk vilja. Men om 20 år hoppas jag att man har kommit längre.

Hur ser själva tågen ut?

– Det finns massa futuristiska projekt, som Hyperloop, att man ska åka tåg i kapslar som far fram i rör. Det finns också något som heter magnetisk levitation. Det kommer säkert bli en del försök närmsta tiden, men jag tror att det klassiska tåget kommer att fortsätta att dominera. Det är en enkel och oslagbar lösning. Det krävs väldigt lite energi att driva ett tåg framåt när det väl fått upp farten. Det är en 200 år gammal, energieffektiv lösning och sedan man gick över till elektricitet också en klimatsmart lösning.

Boken avslutas med ett manifest, ”Järnvägsmanifestet”. Per J Andersson skriver:

”Vi drömmer om en ny form av familjesemester där arrangörerna av paketresor gör tågchartern på kontingenten till en lika folklig och festlig semesterform som flygchartern till Kanarieöarna, Mallorca och Thailand. Vi ser framför oss informationsträffar med välkomstdrink i restaurangvagnen och barnklubben Thomas Tåget & Vännerna i vagnen bredvid.

Vi befinner oss på seklernas yttersta udde. Varför skulle vi se tillbaka när vi vill slå in de svårforcerade portarna till det som idag betraktas som omöjligt?

Tiden, rummet och koldioxidutsläppen dog igår.

Framtiden går på räls.”

Manifestet manar till att tvinga bilen och flyget att underkasta sig tåget.

– När jag hade skrivit klart det mesta kände jag att det var något som saknades. Jag hade försökt belysa tågresandet ur olika synvinklar och försökt ingjuta den tågreslust som jag själv känner i läsaren, genom att berätta om alla häftiga tågresor man kan göra i världen och i Sverige. Men något mer behövdes. Det finns ju så mycket som kan och borde göras. Jag ville inte formulera det som en modern debattartikel, det kan bli lite torftigt och tråkigt i en sådan här bok. Jag inspirerades av de italienska futuristerna som verkade för drygt 100 år sedan. De skrev något som hette ”Det futuristiska manifestet”, det handlade inte om järnvägar utan om hela samhället. Många andra radikala politiska och konstnärliga grupper skrev manifest. Så jag tänkte att jag skriver ett manifest.

– Allt i det futuristiska manifestet var inte helt sympatiskt, men jag gillade framåtandan, att det faktiskt går att lösa saker om man bara vill.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Läs vidare på nästa sida: Per J Andersson tipsar om tre fantastiska tågresor:

Per J Andersson

Gör: Reseskribent och författare

Aktuell: Med boken ”Ta tåget – På spåret genom historien, samtiden och framtiden” (Ordfront).

Tidigare böcker i urval: Dokumentärromanen ”New Delhi Borås – den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige” och ”För den som reser är världen vacker”.

Antal länder där han rest med tåg: 31