Ledare. Andreas Gustavsson.

2021-11-18 03:00
Bild: Dagens ETC / Jessica Gow/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Irene Svenonius, har du tid för Margaux så har du tid för Dagens ETC

Direkt efter jag satt punkt för den här texten går mejlet iväg. Ska vi säga nästa vecka? Öga mot öga. Inte i något slags event som passerat genom Redgert, Boston och allt vad de heter. Stockholmare förtjänar mer.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Jag fattar verkligen tjusningen. Journalister är hur jobbiga som helst. De frågar saker, de nöjer sig sällan med svaren. De undersöker vad du sagt och gjort tidigare. De utkräver ansvar. Orka.

Hellre då ta en kopp med en av Sveriges mest kända influencers. Mysigt. Avspänt.

Eller kanske en liten frågestund på egen Instagram, filtrerad genom dina kommunikatörer vars mål och mening i livet är att skydda dig som schweizergardet skyddar sin påve.

Men nej, två miljoner stockholmare förtjänar bättre.

Irene Svenonius, du är politiker.

Finansregionråd. Jag vet inte om du minns det? Att uppdraget kommer med ett kontrakt, att göra dig tillgänglig just för de besvärliga typer som ställer genuina frågor om hur du sköter regionen. Vår vård. Våra pengar. Inte din och dina.

Stockholm har drabbats av något som sprider sig genom landet, från region till region, från kommun till kommun. Politiker som inbillar sig att de är företagsledare, som tror att de kan komma undan genom att kontrollera information.

Effekterna är svåröverblickbara.

Det kan vara ekonomiska rapporter som undanhålls med motiveringar – ”tyst period” – som starkt påminner om börsbolags krishantering.

Det kan vara politiker i ledande befattning som rakt upp och ned kränker yttrandefriheten för att bli kvitt alla som inte är lydiga nickedockor.

Det kan vara politiker som väljer bort medier som man godtyckligt bedömer är fientligt inställda.

Och det kan, som i Irene Svenonius fall, vara att en av landets absolut mäktigaste moderater bemöter kritik med att den skulle vara ”fake news”, oavsett om det handlar om politisk opposition eller granskande journalist.

Stockholm befinner sig i ett sluttande plan.

Det blir uppenbart om du bor och lever här. Du ser förändringen. Hur det offentliga sakta kvävs, för att sedan haverera, för att sedan ersättas av de kreativa entreprenörslösningar som politikernas vänner och bekanta står redo med.

Det är ett diaboliskt systemskifte.

Allt tar de ifrån oss.

För att därefter lansera oss som kunder i det som brukade vara vårt gemensamma samhälle.

Det är djupt ideologiskt.

Det är korrupt.

Problemet är större än Irene Svenonius.

Men hon anstränger sig verkligen för att personifiera det.

Vad tänkte hon när hon gick ut till demonstranterna som kräver att slippa vara rädda för att dö när de ska föda, och slippa vara rädda att någon mamma eller bebis ska dö under nästa pressade arbetspass?

Jag tror inte hon kunde förställa sig ilskan, frustrationen och buropen.

Jag tror hon blev chockerad.

Så stort är avståndet.

Medietidningen Resumé har tittat närmare på hur Irene Svenonius hamnade i soffan med Margaux Dietz. Det är för sjaskigt. En enda härva. Infleuncerstjärnan vill inte svara direkt på frågor utan allt hänvisas till pr-byrån Redgert Comms, som sedan återkommer med ett putsat svar om att Margaux Dietz tycker att ”förlossningsfrågan är brinnande viktig”. Svaret skickas av byråns Sara Persson, nyligen rekryterad till Redgert för att ”bygga broar mellan näringsliv, politik och influencers”.

Hennes tidigare jobb?

Pressansvarig hos Irene Svenonius.

Jag blir inte ens förvånad längre.

Samtidigt menar Irene Svenonius kommunikatörer att man alltid ställer upp, för att vara ”så öppna som möjligt”. En mängd medier radas upp. Men en gemensam nämnare är att de flesta intervjuer sker i sammanhang där Irene Svenonius kan retirera till sina talepunkter, tid finns inte för att verkligen reda ut vad det är som händer med regionen, följa det solkiga pärlbandet, där Nya Karolinska och sveket mot blivande mödrar bara är exempel bland många andra.

Jag känner igen det här.

Filippa Reinfeldt var exakt likadan.

Hon bara vägrade att ställa upp på obekväma intervjuer när hon massakrerade Stockholm. Hon konstruerade istället sin egen Pravda med hjälp av sina sociala kanaler. För varje praktskandal kom en miljon glada emojis.

Till sist tröttande redaktionen på ETC Stockholm, den lokala tidning som ETC då gav ut. De publicerade ett helt svart uppslag. Istället för Filippa Reinfeldt. Detta efter att ha försökt få intervju under 1 143 dagar.

Sedan landade Filippa Reinfeldt mjukt hos välfärdsindustrin.

Det här går inte.

Stockholmare förtjänar mer.

Idag inleder Dagens ETC som dagstidning en kampanj. Irene Svenonius måste svara på våra – och läsarnas – frågor. I en intervju. Öga mot öga. Inte i något slags event som passerat genom Redgert, Boston och allt vad de heter.

Irene Svenonius, du är politiker.

Du har en förbannad skyldighet att respektera journalistik.

Du tackar ja till allt, säger dina portvakter.

Bra!

Direkt efter jag satt punkt för den här texten går mejlet iväg.

Ska vi säga nästa vecka?

 

Ställ din fråga till Svenonius!

lasarmejl@etc.se – Dagens ETC ser till att få svar